i let i fall, my heart.
Hej bloggen! Skriver inte så himla mycket idag, eftersom mitt jävla tangentbord fortsätter att strula. Idag har jag i alla fall spenderat dagen hos min morfar. Min kusin var även där, vilket var väldigt trevligt eftersom vi inte har setts på väldigt länge. Vi lagade kalops och det blev otroligt gott! :) Sen nu på kvällen har jag slappat, käkat och kollat på idol. Synd att Olle åkte. Men jag är väldigt glad över att Amanda inte åkte!! Hon var ju skitbra hur kunde hon hänga löst? o.O
Ska snart sova men har ingen lust, för då är jag bara en dag närmare skolan och jag orkar inte! Vill bara göra saker som jag vill göra, inte massa sånt tråkigt som jag inte har ett dugg lust med. Jag är så glad att jag har dig. Du får mig att göra allt jag inte vill göra. Du får mig att fortsätta, hoppas, och tro. Utan dig skulle jag varit ännu mer ensam än vad jag redan känner mig. Tack för att du inte lämnar mig, inte överger mig. Tack för att du tycker om mig för den jag är, och inte slutar tro på mig. Tack för att du är stolt över mig. Tack för att du smickrar mig med dina ord. Tack för att du bryr dig. Vad skulle jag göra utan dig egentligen? Om bara alla andra kunde förstå mig lika bra som du gör. Om de bara kunde det. Om de bara försökte.
På sätt och vis längtar jag till måndag. Men inte på grund av den anledning som ni kanske tror. Nej, ni vet inte. Ni har ingen aning. Om ni bara visste. Om ni bara visste hur svårt det här är. Men ni vet inget. Ingenting alls. Jag önskar någon kunde förstå, hur det känns för mig. Hur länge ska jag fortsätta leva i det här? Hur länge ska jag orka? Hur länge står jag ut innan jag gör något oförutsägbart? Något som kan förändra hur du ser på mig? Något som får dig att ge dig av. Det får inte hända, men tänk om det händer? Kommer jag kunna stå ut, låtsas som om allt är perfekt? Det återstår att se.
Ska snart sova men har ingen lust, för då är jag bara en dag närmare skolan och jag orkar inte! Vill bara göra saker som jag vill göra, inte massa sånt tråkigt som jag inte har ett dugg lust med. Jag är så glad att jag har dig. Du får mig att göra allt jag inte vill göra. Du får mig att fortsätta, hoppas, och tro. Utan dig skulle jag varit ännu mer ensam än vad jag redan känner mig. Tack för att du inte lämnar mig, inte överger mig. Tack för att du tycker om mig för den jag är, och inte slutar tro på mig. Tack för att du är stolt över mig. Tack för att du smickrar mig med dina ord. Tack för att du bryr dig. Vad skulle jag göra utan dig egentligen? Om bara alla andra kunde förstå mig lika bra som du gör. Om de bara kunde det. Om de bara försökte.
På sätt och vis längtar jag till måndag. Men inte på grund av den anledning som ni kanske tror. Nej, ni vet inte. Ni har ingen aning. Om ni bara visste. Om ni bara visste hur svårt det här är. Men ni vet inget. Ingenting alls. Jag önskar någon kunde förstå, hur det känns för mig. Hur länge ska jag fortsätta leva i det här? Hur länge ska jag orka? Hur länge står jag ut innan jag gör något oförutsägbart? Något som kan förändra hur du ser på mig? Något som får dig att ge dig av. Det får inte hända, men tänk om det händer? Kommer jag kunna stå ut, låtsas som om allt är perfekt? Det återstår att se.
Kommentarer
Trackback
